fredag 31 juli 2009

Long time no see!

Oj oj oj, det är nästan så att jag skäms, så länge sedan är det som jag uppdaterade bloggen. Men vad gör man när sylusten bara sticker sin kos och vägrar visa sig på flera månader? Ja, jag har iaf låtit bli att sy. Jag inbillar mig att det är receptet för att få lusten åter...
Och lagom till min lilla semester närmade sig, så kom även sylusten krypande. Jag såg fram emot att få sitta hemma i lugn och ro och sy lite grann i regnet. Och vad händer? Jag blir sjuk!!
Och som vanligt är det inte vilken sjuka som helst som drabbar mig, inte någon liten förkylning som vanligt folk får, nej här var det balansnerven som åkte på ett virus. Sist hade jag sorkfeber och låg på sjukhus i ett par veckor och den här gången klarade jag inte ens av att resa mig ur sängen!! Skitläskigt var det och hela semestern har gått åt till att vara sjuk. Roligare kan man ju ha men värre också.. =)

Även om jag är sjuk fortfarande så kommer ju orken tillbaka sakta men säkert. I början av april påbörjade jag en duk som skulle skickas ner till Thailand, som tack till kvinnan som hjälpte mig att shoppa allt tyg och all tråd, jag fick verkligen hur mycket som helst för hur lite som helst.
Det gick snabbt att sy ihop själva duken men när jag inte hade någon dukvadd hemma så tog det stopp. Jag köpte visserligen dukvadd på Syfestivalen och tänkte att jag då skulle fortsätta med duken. Men det var ungefär då som lusten att sy försvann sin kos.

Nu har det tagit mig ca en vecka att färdigställa det sista. Det var inte mycket, applikationerna i form av hjärtana skulle dit, sedan var det quiltningen och kantningen kvar bara. Eftersom orken inte riktigt har funnits så har det tagit tid men nu är den äntligen klar och ska skickas ner till Thailand!
Mönstret är taget ur Quiltemagasinet nr 5 2007.
I Thailand tycker de mycket om mönster och färger och fullkomligt hysteriska kombinationer. Det sistnämnda är jag själv inte så förtjust i men försökte ändå så gott jag kunde...
När jag började sy tyckte jag att det blev gränslöst rörigt och inte alls bra, detta bidrog nog till att sylusten försvann, det är inte lika roligt att sy när man inte själv gillar det man gör..
Men ju längre jag kom på duken desto bättre tyckte jag om den och när jag kantade den började jag tänka att jag faktiskt skulle kunna tänka mig att behålla den själv.. Och då blir jag glad, för jag tycker INTE om att ge bort något som jag inte gillar själv.
Summa kardemumma så tycker jag att den blev ganska vårfräsch och fin, det var ju vår när jag började med den. =/ Jag skulle kunna tänka mig att göra om den för jag tycker mycket om mönstret men jag vill nog ändå ha den i en lugnare variant även om jag tyckte rätt bra om den till slut.